Försäkringskassan beslutade vid omprövning i oktober 2020 att inte ändra sitt tidigare beslut att en 40-årig kvinna från och med augusti 2020 inte längre hade rätt till hel sjukersättning. I december samma år beslutade myndigheten vidare att hon skulle återbetala drygt 400 000 kronor som hon fått för mycket i sjukersättning för perioden september 2017–juli 2020.

Som motivering till besluten hänvisade Försäkringskassan till kvinnans engagemang inom armbrytning. Hon har tränat armbrytning på elitnivå och bland annat tagit medalj i VM i Budapest år 2017 och dessförinnan tagit ett antal SM-medaljer. Kvinnan lider av utmattningssyndrom med ängslig personlighetsstörning. Försäkringskassan ansåg att diagnoserna inte gick att förena med hennes armbrytningsaktiviteter.

Kvinnan överklagade besluten till Förvaltningsrätten i Stockholm och hänvisade till den så kallade åttondelens arbetsförmåga som en person med sjukersättning får använda. Hon förklarade att armbrytningen utgör ett fritidsintresse och att engagemanget inte överskrider åttondelen. Hon förklarade bland annat att armbrytarmästerskapen föregicks och efterföljdes av flera veckors vila.

Förvaltningsrätten konstaterade att hon under den period som sjukersättning utgått tävlat såväl nationellt som internationellt. Den exakta omfattningen av kvinnans träning och deltagande i tävlingar var inte klarlagd men när hon hårdtränat verkar hon ha tränat cirka 195–220 minuter i veckan.

Sammantaget fann domstolen att Försäkringskassan hade bevisat att kvinnan hade uppvisat en arbetsförmåga som hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades. Hon hade därmed inte rätt till fortsatt sjukersättning och ålades dessutom att betala tillbaka den sjukersättning om drygt 400 000 kronor som betalats ut för mycket till henne.

Kvinnan överklagade till Kammarrätten i Stockholm, som nu ger henne rätt mot Försäkringskassan.

Av utredningen framgår att kvinnan under den aktuella perioden tränade ett pass om cirka två timmar i veckan. Hon hade ett anpassat träningsprogram enligt vilket hon tränade fem minuter åt gången vid fem tillfällen varannan dag. Totalt uppgick träningen till som mest tre och en halv timmar i veckan. Hon har i genomsnitt deltagit i fyra tävlingar per år, varav de flesta har varit nära hennes hem. Hennes föräldrar har hjälpt henne med planering av resorna och följt med henne dit för att hjälpa henne på plats.

Vid resan till Budapest år 2017 uppgick armbrytningsaktiviteten, inklusive restid, till 17 timmar. Av dessa utgjordes 21 sekunder av armbrytning, 11 minuter av koncentrationstid och resterande tid av vila under sex dagars tid. Vidare framgår att hon hade vilat upp sig inför resan under två veckor med motsvarande vila efter resan.

Kammarrätten konstaterar att kvinnans armbrytningsaktiviteter vid en första anblick kan ge intrycket av ett mer omfattande engagemang än vad det egentligen är fråga om. Det har inte rört sig om några längre uthållighetsaktiviteter, utan om korta aktiviteter med omfattande vila som inte överskrider en åttondel av en arbetstid. Inte heller i övrigt kan armbrytningsaktiviteterna jämställas med en arbetsförmåga. Det rör sig närmast om en fritidsaktivitet. Vidare framgår att hon i detalj har anpassat sitt träningsupplägg och sina resor efter sina diagnoser.

Försäkringskassan har därmed inte haft fog för sina beslut att dra in och återkräva hennes sjukersättning. Överklagandena ska alltså bifallas.