Den aktuelle mannen var tillsvidareanställd på heltid hos Tambro AB som lagermedarbetare vid bolagets lager- och distributionsenhet i Kungens kurva i Stockholm sedan januari 2019. Den 20 april 2021 införde bolaget, mot bakgrund av den då pågående covid-19-pandemin, ett obligatoriskt krav på att bära ansiktsskydd vid enheten i Stockholm. Enligt bolagets beslut gällde kravet för arbete i lagerlokalerna samt därutöver på platser och i situationer då det av något skäl inte var möjligt att hålla tillräckligt avstånd till andra.
Det fanns emellertid platser i lagerlokalerna där det bedömdes att arbetstagarna kunde hålla tillräckligt avstånd, exempelvis vid arbetsstationen friggon, där kravet därför inte gällde.
Samma dag förekom ett möte mellan bolaget och lagerarbetaren, där denne ifrågasatte kravet och angav att han skulle drabbas av hälsoproblem om han tvingades att bära ansiktsskydd. Bolaget och han kom överens om vissa anpassningar av hans arbete, bland annat att han skulle få arbeta vid friggon.
Dagen därpå gick han utan ansiktsskydd på lagret utanför arbetsstationen friggon och fick en tillsägelse av sin närmaste chef för detta. Därefter sjukanmälde han sig till och med den 13 maj 2021. När han återkom till arbetet den 14 maj 2021 uppstod åter diskussion mellan bolaget och lagerarbetaren om huruvida han bröt mot kravet på ansiktsskydd. Mannen gick hem från arbetet den dagen före arbetsdagens slut och återkom inte till arbetet förrän den 21 maj 2021, då bolaget gav honom en skriftlig erinran på grund av olovlig frånvaro och vägran att bära ansiktsskydd. Han sjukanmälde sig senare samma dag. När han den 27 maj 2021 kom tillbaka till arbetet bar han inte ansiktsskydd. Dagen därpå underrättades han om tilltänkt avskedande och arbetsbefriades.
Han avskedades den 17 juni 2021.
Parterna tvistar om det fanns laga skäl för avskedandet eller saklig grund för uppsägning av lagerarbetaren.
Enligt Arbetsdomstolen ligger det som utgångspunkt inom arbetsgivarens så kallade företags- och arbetsledningsrätt att bestämma vilken klädsel och övrig utrustning som arbetstagaren ska ha under arbetet och på arbetsplatsen.
Inom arbetsrätten gäller sedan gammalt att arbetstagaren i princip är skyldig att följa en order av arbetsgivaren om att arbeta, även om han eller hon anser att arbetsgivaren inte har avtalsenlig rätt att ge en sådan order (AD 1934 nr 179). Principen har kommit att kallas för arbetsgivarens tolkningsföreträde i tvister om arbetsskyldighet.
När det gäller fara för liv eller hälsa finns det uttalanden i förarbetena till medbestämmandelagen och arbetsmiljölagen som utgår från att arbetstagaren har rätt att vägra att utföra en arbetsuppgift, om han eller hon efter eget bedömande finner det vara farligt för liv eller hälsa, om arbetstagaren med hänsyn till omständigheterna måste sägas ha gjort en försvarlig bedömning i saken (prop.1975/76:105 bilaga 1 s. 256 och prop. 1976/77:149 s. 395, jämför också 3 kap. 4 § andra stycket arbetsmiljölagen). Det är arbetstagarsidan som har bevisbördan för de omständigheter som gör bedömningen försvarlig. Bestämmelser om skyddsombuds s.k. stoppningsrätt finns i 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen.
Det är bara lagerarbetarens egna under sanningsförsäkran lämnade uppgifter som tyder på att han skulle få huvudvärk, sömnsvårigheter och förvärrad tinnitus av att bära ansiktsskydd under vistelse i lagerlokalerna. I de två läkarintyg som arbetsgivarsidan åberopat talas det i och för sig om att hans besvär förvärrats på grund av tvång eller krav på ansiktsmask eller visir på arbetet. Det ena läkarintyget är utfärdat innan bolaget beslutade om obligatorisk användning av ansiktsskydd och det andra läkarintyget är utfärdat den 4 maj 2021, då mannen såvitt utredningen utvisar inte någon gång hade burit ansiktsskydd till följd av bolagets beslut.
Läkarintygen om besvär till följd av ansiktsmask eller visir synes därför, menar AD, vara baserade på mannens egna uppgifter till läkarna snarare än en medicinsk bedömning av hur han påverkats, eller skulle påverkas, av användning av ansiktsskydd.
Mot den bakgrunden finner Arbetsdomstolen att hans organisation inte visat omständigheter som gör mannens bedömning, att hans hälsa skulle påtagligt försämras av att följa ordern, försvarlig. Han hade således inte rätt att vägra att följa ordern därför att det skulle utsätta honom för fara för liv eller hälsa.
Bolagets beslut om ansiktsskydd fattades under en pandemi i syfte att förhindra eller minska risken för smitta på arbetsplatsen av en då både allmän- och samhällsfarlig sjukdom, vilket mannen insåg och dessutom fick tydligt förklarat för sig. Att i det läget vid upprepade tillfällen trotsa beslutet genom att vistas i lagerlokalerna utan att bära ansiktsskydd framstår som ett mycket allvarligt brott mot vad som ålegat honom i anställningen.
Också frånvaron under en vecka är ett allvarligt brott mot vad som ålegat honom i anställningen. Arbetsdomstolen finner sammantaget att bolaget hade laga grund för avskedandet. Organisationens yrkanden med anledning av avskedandet ska därför avslås.
Arbetsdomstolens slutsats är mot den bakgrunden att förhandling inte ägt rum i
Arbetsdomstolens avvisade också arbetstagarorganisationens talan om skadestånd för brott mot editionsplikten.