Konkurslagens återvinningsregler möjliggör att återvinningssvaranden i vissa fall, i stället för att återbära sin prestation, utger ersättning för dess värde. Vid vilken tidpunkt ska då värderingen för denna ersättning ske? Vilken betydelse har återvinningssvarandens agerande, onda tro eller medvetna hantering av egendomen för eget berikande eller för att undvika följden av återvinning? Ulrik Hägge ger sin analys mot bakgrund av en ny HD-dom och tidigare praxis, där frågan prövats.