Finns det i svensk rätt stöd för att utläsa eller utveckla en oskriven ansvarsfrihetsgrund gällande tillfällig sinnesförvirring? Martin Borgeke analyserar ett omdiskuterat HD-avgörande, där en man åtalats för att – under akut psykos utan samband med alkohol- eller drogpåverkan – ha angripit sin egen mamma, och skadat henne allvarligt. Är den lösning som domstolen valt problemfri, och vilket rättskällevärde har egentligen domen?