På senare år har få frågor inom entreprenadrätten blivit lika omskrivna som innebörden och tillämpningen av självkostnadsprincipen. Bland annat har det höjts röster för att ersättningen i entreprenader utförda på löpande räkning enligt självkostnadsprincipen ska kunna underkastas en skälighetsbedömning genom analogi till dispositiv rätt. Parallellt fortgår den praktiska rättstillämpningen där skälighetsbedömningarna lyser med sin frånvaro. Vad gäller då? Annakarin Skogsberg och Erik Kjaer ger sin analys.