Trots att Högsta domstolen under senare år meddelat flera avgöranden om hur lagen om penningtvättsbrott ska tolkas, upplevs den ändå som ”diffus” och tillämpningen av den som ”godtycklig”. Dessutom är lagen i sin konstruktion åklagarvänlig och utredningseffektiv, vilket ställer krav på försvarsadvokater att vara väl pålästa. Det konstaterar Henrik Olsson Lilja – som analyserar såväl penningtvättsbrott som näringspenningtvätt mot bakgrund av lagtext, förarbeten och praxis från både över- och underinstanser.