Hur fastställs vem som har rätten till uppdragsresultatet när det delvis är skyddat av upphovsrätt? Vilka avtalsrättsliga principer gäller i dessa fall? Är specifikationsprincipen respektive specialitetsgrundsatsen relevanta när omfattningen av rättighetsförvärv ska fastställas? Finns det en dissonans mellan underrätts- och överrättspraxis, och vad har detta i så fall för betydelse? Magnus Tonell ger sin analys av två färska avgöranden från Patent- och marknadsöverdomstolen.