Otillbörlighetsrekvisitet inom korruptionslagstiftningen har alldeles för länge befunnit sig i ett töcken av oklarhet. Högsta domstolen har nyligen skingrat dimmorna när det gäller offentliganställdas deltagande i representationsmiddagar och bland annat prövat betydelsen av att mottagaren har en tjänst som innefattar myndighetsutövning och kan besluta i frågor som rör givaren. Trots att avgörandet är både välkommet och klokt kvarstår flera frågetecken. Conny Cedermark ger sin analys av såväl domen, där en kursändring i förhållande till tidigare praxis kan skönjas, som dess praktiska konsekvenser.