I ett avgörande från i somras slog Högsta domstolen fast att ramavtalet ifråga var exklusivt så till vida att det gav leverantören en ensamrätt att leverera de avtalade tjänsterna och att den upphandlande myndigheten gjort sig skyldig till avtalsbrott genom att köpa av andra. Hur förhåller sig upphandlingsrättens principer och civilrättsliga tolkningsmetoder till varandra, och vilken ledning ger domen för rättstillämpningen? Catrin Karlsson Westergren ger sin analys.