Det svenska regelverket för etablering av havsbaserad vindkraft är vid en europeisk jämförelse investeringshämmande och tidsineffektivt, samtidigt som behovet av energiproduktion är stort. En del av orsaken är av juridisk art och rör bristen på exklusivitet för aktörerna och hanteringen av samtidiga ansökningar för samma havsområden. Johanna Lindqvist, Felicia Olsson och Philip Ahl redogör för och analyserar de vägval som presenterats av Havs- och vattenmyndigheten för att hantera problematiken.