För straffprocessuella tvångsmedel som beslag och husrannsakan har Högsta domstolens ståndpunkt att frågor som inte kan föranleda någon åtgärd inte heller kan vara föremål för prövning, inneburit en begränsning av den drabbades möjligheter att få besluten prövade av domstol. Denna begränsning kan i vissa fall leda till att svensk rätt inte lever upp till de krav som Europakonventionen uppställer. Mot bakgrund av ett nyligt avgörande från HD analyserar Mattias Hjertstedt hur denna problematik skulle kunna lösas av rättsliga aktörer.