Trots att hyresavtalet hade ingåtts på ett blankettformulär för bostadshyra, rubricerats som ”Hyreskontrakt för bostadslägenhet”, användningsområdet uttryckligen angetts som ”bostad”, avtalet innehöll flera typiska bostadshyresbestämmelser och lägenheten var utformad som en bostad så fann domstolen att det var fråga om ett lokalhyreskontrakt. Vad var det som avgjorde klassificeringsfrågan, och vilken betydelse har den i praktiken? Anna Moll ger sin analys av en ny intressant hovrättsdom, som tar avstamp i ett av förra årets mest omtalade avgöranden från Högsta domstolen.