Förvaltningsrätten innehåller ett allmänt krav på legalitet hos en myndighets handlande, och legalitetskravet kräver i sin tur viss materiell förutsebarhet i tolkningen av rättsregler. Hur ska, med denna utgångspunkt, betungande lagstiftning gentemot enskilda tolkas – enligt ordalydelsen eller snävare, utifrån lagstiftningens syfte? Carl Lebeck ger sin analys mot bakgrund av såväl ny som äldre praxis från Högsta förvaltningsdomstolen rörande förelägganden, tvångsåtgärder respektive begränsningar av tillstånd i ljuset av ett nytt avgörande.